1935 när Göteborgs Konserthus var nytt så hade man anpassat det till världssuccén RADIO. En fullstor inspelningsstudio med tillhörande kontrollrum fanns på översta våningen och Stora Salen hade permanent stereorigg i taket, kopplat och klart. Orkestern gick nämligen parallellt som Göteborgs Radioorkester och mängder med konserter och inspelningar strömmade ut från huset.

Sedan dess har scenen byggts ut, orkestern blivit större och starkare och de akustiska förhållandena ändrats. Den position som från början var radions optimala mikrofonplats fanns inte längre kvar. Vid skivinspelningar används en mängd mikrofoner på stativ i orkestern och så även ibland vid vissa radioinspelningar.

Jag vill inte ha stativ som skymmer bilderna. Vi kan inte varje vecka rigga upp och ner tio mikrofoner på stativ. Jag vill hitta den nya optimala punkten för att återge orkestern som den klingar i salen, eller så likt som möjligt.

Alltså. Vi började med att leta upp ett par mikrofoner som verkade lovande. Sedan ägnade vi försommaren åt att hissa dessa fram och tillbaka och upp och ner mellan de olika konsertveckorna – och lyssnade och lyssnade.

Nu tror vi att vi hittat rätt punkt. 3.37 m över scenkant, en meter bakom dirigenten.

Sedan gällde det att hitta vinklarna. Då de mikrofoner vi har är snälla cardioider så kan vi vinkla dem för att få ut olika mycket stereobredd, akustik och viss riktning i orkestern. Mikrofonerna hänger c:a 30 cm från varandra och i nuläget sitter de i c:a 70 graders vinkel från varandra, riktade aningen nedåt och ut mot bakre scenkant.

På så sätt fångar vi en hel del av scenens egen reflektion och får en bra spridning av orkesterklangen.

Hitintills har vi inte fått någon hel konsert i optimal 24-bitars 48 kHz inspelning då datorn som än så länge är kopplad till mikrofonerna inte spelar in så, samt att vi har ett svagt brus i ljudkortet. Allt detta kommer vi bli av med så fort kontrollrummet är på plats och rätt grejor sitter där. Men för att lyssna på balans och karaktär så är jag hitintills väldigt nöjd med vår hängning som påminner om en gammal hederlig Decca-rigg.

Kolla in denna film för att lyssna på ljudet från september månad. Efter detta har vi vridit ut mikkarna några grader till, så det du hör här är en 50 gradig vinkling.

Inget knussel, inget fipplande och mixande av ljudet utan rent och rakt av så som orkestern låter om man är dirigent. Det är så jag vill ha det både ur ett rent teoretiskt perspektiv, vilket sammanfaller med det praktiska i att inte vilja ha mikrofonstativ som stör.

Men vi är inte färdiga än. Jakten på den perfekta positionen för olika typer av orkesteruppställning och storlek fortsätter. Sedan kommer vi till solister av olika slag och frågan om eventuella stöttor. Men det tar vi senare. Och har du några hjälpsamma reflektioner du vill dela med dig av är det bara att kommentera nedan.

Med ett minimalt team, åtta robotstyrda kameror och en nationalorkester av världsklass ska vi sätta en ny ribba för hur klassisk musik kan upplevas via webb, digitala biografer och TV. Det är i huvudsak om hur vi bygger alltihop, lär oss hantera det och förfina hantverket som bloggen kommer handla framöver. Är du inte intresserad av det så kan du radera bokmärket nu och kika in igen om nåt år och se om jag har ändrat mig.

Det hela började för tre och ett halvt år sedan då jag var med och startade världens första webbtvkanal från en symfoniorkester. Den kan studeras här
Efter att ha fått bra startskjuts av vår världsberömde chefdirigent Gustavo Dudamel så började tanken gro att sända konserter själva för att nå till fler oftare.

Förra hösten fick jag åka ner till Berlin för att studera deras upplägg och följa en sändning av The Digital Concert Hall. De har sedan 2008 sänt klassiska konserter med stöd av Deutsche Bank.

Därefter åkte jag under vintern till Lahti och Åbo i Finland för att studera deras varianter av sändningar och teknik. Med dessa olika upplägg i bakhuvudet började tankearbetet.

Hur skulle vi bygga vårt kamerasystem för att fungera i vår jämfört stora och plana konsertsal? Vilken typ av bilder är det intressant att titta på under en konsert? Vad vill vi visa? Hur kan vi fånga dessa bilder och hur bygger vi produktionen för att göra det konstnärligt och ekonomiskt möjligt att sända?

Till att börja med är vi nu i slutändan av en upphandlingsprocess och så snart det är klart kommer arbetet ta fart med byggandet av kontrollrum. Hittills har vi ägnat några månader åt att prova ut hur ljudet skall tas upp. Mer om det i nästa inlägg och sedan hoppas jag att ni skall kunna följa våra vedermödor och jubelrop hela vägen fram till sändningarna når webben, biografer, Sverige och Europa.

Har du frågor kan du alltid knacka in dem här nedanför eller maila. Vi skrivs!

Håll till godo! Klicka på bilden mit den Macho Man und ein motoorsaug!.

Men igår gick jag i mål efter en tuff sexveckorsperiod. Vi har släppt generalprogram med Göteborgs Symfoniker, jag och familjen har köpt sommarstuga och bytt golv, jag har kört bilen i diket med allt efterarbete det leder till (tack gode gud att vi lever) och slutligen så fick jag ihop presentatörssnacket på gårdagens nationaldagskonsert med Göteborgs Symfoniker i slottskogen som även gick i P4.

Man kan lyssna på konserten här via P4 Riks 30-dagarsarkiv! Klockan 14 – 15 gick sändningen! (funkar alltså bara i 30 dagar alltså!)

Man kan läsa om spektaklet här! och här!

Nice Nationaldag på er!

Där skvallrar vi, lägger ut erbjudanden och läcker nyheter. 

Auf  Wiedersehen!

Gustavo Dudamel är listad bland de 100 mest inflytelserika enligt Time Magazine. Jag är inte förvånad. Han har varit med och drivit på det venezuelanska musikundret La Sistema där ungdomar får lära sig spela musik istället för att bli kriminella. Han kommer troligen at ta över när grundaren Abreau lämnar in handduken. Han är en musikalisk gigant av rang och han bjuder sin publik på fantastiska äventyr.

Låt dig gärna ryckas med någon gång. 16 maj gästar vi Stockholms Konserthus. I Göteborg är han ganska ofta. Det är bara att kolla in www.gso.se och boka in sig. Enda biljetterna som finns kvar i vår är till den 30 maj. Book it!

Vi har letat i ett år. Vi har gått på pumpen i några budgivningar och tröstande tänkt att ”det finns nog en mening med det ändå”. Igår visade det sig att det var sant. Det var denna stuga vi var tänkta att ha, det är här August ska tulta omkring utan blöja. Det är hit han ska längta och härifrån ska han ha sina första sommarminnen som han nostalgiskt ska skriva nobelprisbelönade böcker om c:a 2060 (känn ingen press, pojk!).

Vedspis, öppen spis, pump på gården och 500 meter ner till sjön. Perfekt.

Lycka i en liten ask på 35 kvadrat.

Det finns några saker med artikeln som jag tycker är intressant. Det ena är att vi människor tydligen sorterar in sånt vi inte förstår under begreppet ”övernaturligt” alternativt ”Gud”. Detta stämmer väl överens med min egen bild av religiositet. Min bild är att ju enfaldigare man är, desto starkare är ens bokstavstro och extrema förtröstan till Gud. Kanske kan det bero på att om man förstår mindre av omvärlden och sakers beskaffenhet automatiskt sorterar in fler saker under Gud i hjärnan. För då blir det ju helt plötsligt begripligt och etiketterat.

Jag vill med detta inte påstå att troende är enfaldiga, bara att extremt troende ofta är extremt enfaldiga.

Jag är själv troende. Jag kan inte närmare definiera min tro, men sånt jag inte hittar någon vettig vetenskaplig förklaring till anförtror jag gärna Guds hand. Samma sak med den tröst som kan komma ur att tänka sig ett större perspektiv och sammanhang än det som vi ser med blotta ögat. Och helt krasst så hoppas jag verkligen att det finns någon Master Plan med allt vi stånkande genomlider och skrattande upplever. Men att ge Gud som svar på all vår existens och som orsak verkan och allsmäktig skapare och domare, det gör jag inte. Jag är helt enkelt en lite lätt enfaldig individ som likt de flesta hoppas på något större.

Det var det ena. Det andra är att Clas Svahn avslutar artikeln med ett ”vi har lätt att tro på henne”, åsyftandes Gud. Jag blir lite glad över genusbilden. Det är faktiskt första gången jag läser att Gud skulle kunna vara ”hon” i en text som inte handlar om Guds könstillhörighet, utan där det helt utan statement bara är ”hon”. Bra Clas!

Åtminstonde en av systrarna var nog utbytt - eller?

Eller kanske båda ändå?

Jag kan bara säga att jag hoppas det går bra. Jag hade kanske önskat någon som hade göteborgsförankring för att inte tappa en del av den touch som gjort På Spåret till vad det är, ordlekarna! Ledtrådarnas ordvrängningar och lek med fakta och dubbeltydigheter är typiskt för På Spåret. Ett signum som jag hoppas inte trollas bort med en ny programledare. Från den säsong jag var med, 2006, kan jag en berätta om ledtrådsskrivande med Ingvar.

Det närmade sig inspelning och vi hade ännu inte fått ledtrådarna till resorna av vår kära programledare. Jag blev utskickad för att sitta med honom och sätta allt på pränt. Sagt och gjort, jag tog en laptop och åkte hem till Ingvar en eftermiddag.

Väl där så tycker han att vi ska sätta oss på någon av restaurangerna i samma hus som han bor istället. ”Det sätter fart på tankarna att se folk”. Vi går ner och han beställer in två stora isvatten och kaffe. Sedan åker laptopen upp och han lastar upp sina buntar med papper och anteckningsblock och börjar bläddra. Det slår mig att han har med sig sina papper överallt, och blandat med anteckningar om invigningar, mässor som ska besökas och inköp till Baldersnäs herrgård så sitter ett papper här och ett papper där med 10, 8, 6, 4, 2 och ledtrådar på städerna.

Vi betar oss neråt i listan av städer. Han läser och jag skriver för glatta livet. Vissa saker fattar jag inte och så diskuterar vi och ändrar. Plötsligt tittar han på klockan och reser sig. ”Du, Måns Pär… gillar du fotboll?” Jag nickar jakande. ”Andra halvlek av Blåvitt-Elfsborg börjar om tio minuter. Ska vi ta en sväng?”

Jag slänger ihop laptopen och vi hoppar in i hans bil. Fem minuter senare sitter jag med en alldeles egen sportkommentator på Gamla Ullevis pressläktare. Jag hälsar på Bebben Johansson och en massa andra IFK-gubbar jag inte vet namnet på. (Det kändes stort eftersom jag är gammal Ängel.) Oldsberg känner alla och tjenar åt höger och vänster, på slipsnissar såväl som t-shirts-fans. Har alltid en anekdot eller en kort historia att slänga käft om med alla. Och i väntan på  en hörna kommer han på en ledtråd som vi klämt på länge tidigare utan att bli nöjda med, men som inspirerades av att ha tjötat med Bebben.

Matchen tar slut och vi åker till hotellobbyn som Oldsberg bor granne med. Där sätter vi oss och skriver ledtrådar och dricker kaffe. På de städer som han inte hade gjort något på alls skriver vi hälften var. Långsamt glider jag in i Oldsbergland och helt plötsligt kommer långsökta ordklurigheter ur min mun och landar efter godkännande på laptopens tangentbord. Min bästa var när resan gick från Jönköping. ”På 10 poäng. Vi lämnar nästintill utplånad stad och far mot bebådad sådan…”(Nedlagda tändsticksfabriken) Eller när vi åkte till New York. ”På resmålet jobbar brevbäraren nattskift.” (David Letterman)

Klockan två på natten tyckte vi att det räckte, då var vi nästan klara. Oldsberg frågade var jag bodde och vi insåg att vagnarna slutat gå. Han tyckte det var onödigt att jag tog taxi så han körde mig hem.

Som ni förstår var det ganska roligt. Oldsberg är ett unikum. Han har all sport, politik och alla årtal fastpräntade i huvudet. Han är snabb i repliken och kan snacka med vem som helst. Och han är generös mot människor i sin omgivning. Oerhört generös. Han är svår att ersätta.

Kristian Luuk har många fina kvalitéer, men jag tror inte at han vränger fakta/ord-vitsar ur huvudet samtidigt som han kollar på fotboll.

På Spåret blir säkert ett bra program med Luuk, men det kommer bli ett annat program.

Tack Ingvar!

Man kan säga att det gick fort. Hela denna vecka har vi legat hemma i vinterkräksjuka. Som grädde på moset har jag även ryggskott och känner mig som en blandning av tonåring utanför Folkets Hus och rullatorbunden 95-åring.

Nog har vi varit hemma allt! Mellan varven har vi noterat att Vickan och Daniel har förlovat sig. Bra val! Inaveln i kungahusen tar ett skutt åt sidan och kanske kan det bli ett lyckat resultat! Men en man av folket? Tja! Har man 56 av 148 på högskoleprovet ligger man en bra bit under medel väl?

Mycket har hänt. När jag började mina hemmadagar i oktober ålade han på golvet och gladde sig åt några färgade tygtrasor.

Nu kutar han som en självmordsbenägen marathonlöpare genom lägenheten utan en tanke på säkerhetsavstånd till bordskanter eller fåtöljers fallhöjd. Och han är definitivt inte nöjd med några färgade tygtrasor längre, så på ett sätt ska det bli skönt nu när han börjar på dagis. Den stimulans han behöver som inte min kondition orkar med kanske dagiskompisarna kan leverera.

Men fy vad konstigt det känns. Någon annan ska trösta när han ramlar, någon annan ska torka mat under stolen och bli nersölad med vatten. Jag är inte den som först får se hans stolta framsteg eller höra de nya orden. Det är väldigt vemodigt.

Och orden Snart Tillbaka! Hur många gånger kommer jag inte säga det när jag lämnar honom på morgonen för att han inte ska bli så ledsen? Eller så är det han som säger det när han kutar in på dagis och glömmer pappa för att istället leka med kompisar! Och hur kul är det för mig?

Men jag är Snart Tillbaka på jobbet också. Dagtid på en arbetsplats utan att lilleman är med (vilket han varit några gånger på möten o dyl). I förrgår var jag där och smygtränade lite. Det var väldigt märkligt att äta lunch själv, i lugn och ro, men utan en glad liten skit som underhöll.

Det känns faktiskt som att en fantastisk tid är över – redan! Jag vill att den ska vara Snart Tillbaka!

Detta domstolsutslag öppnar oanade möjligheter. Tänk att det nu blir prejudikat, hur många kommer inte försöka skylla olika trafikförseelser på Alfons gamla låtsaskompis. Med en smärre norsk stavningsjustering förstås.

Kör man för fort, mot rött, utan körkort osv. Bränn på en liten stund så att polisen tappar synkontakt. Stanna, hoppa ur och skyll på Mållgan. Det finns prejudikat på det! Så det så.

Om man blir ertappad vid inbrott kan man göra samma sak. För att inte tala om alla olika typer av brott som sker via datorn. Vadå! Det är kanske min dator, men det är inte jag som har hackat banken/porrsurfat/skrivit hotfulla inlägg/ etc. etc. Det är Mållgan!

Helt klart öppnar det nya dimensioner på rättsväsendet att vi tillåter låtsaskompisar ta smällen.

Vi kommer ha många till synes tomma celler i Sverige om något år, men där sitter drösvis med Mållgans!

Ett utdrag lyder:

Då imponerar Göteborgs Symfoniker mer. På hemsidan kan man roa sig med åtskilliga videoklipp. Extra roligt är det att se och höra orkesterns musiker intervjuas: ”Det är nå´t helt fantastiskt som har inträffat. Vilket kap vi har gjort!”, säger en musiker om orkesterns chefdirigent Gustavo Dudamel.

Jag är stolt och får jag skryta lite så är det skönt att läsa att man har gjort någon glad. Min tanke när jag drog igång webb-tv’n var att man skulle kunna lyssna lite på repetitionen för att få en inblick i verket, men framförallt att man ska lära känna musikerna. Tack Axel Lindhe för att du noterar detta!

Vill du också se vår webb-tv så gå till www.gso.se och klicka dig fram. Varje vecka kommer det något nytt.

Mycket nöje!

Så här följer bara en kort sammanfattning av olika tankar och händelser värda att notera men inga fullödiga inlägg i sig. 

• När ska USA ta sina händer från Israels slakt på Gaza? Det som hände på 1940-talet kan inte fortfarande vara en ursäkt oavsett hur många utrotningsfilmer judiska Hollywood-bossar producerar varje år för att få världen att minnas…
• Vår lilla pojke August har stapplat sina första steg. Stort och lika häftigt för oss som det är för honom.
• Jag har skaffat verktyg för att öppna mina gamla mekaniska klockor och försöka åtgärda små fel. En har jag inte lyckats fixa och en går numera tre gånger så fort som den borde. Jättekul! Jag hyser än mer respekt för urmakares skarpa syn.
• Trist att vara Ruben Östlund på Guldbaggegalan.
• Vi letar hus för att vara förberedda när/om Mölndal klubbar sitt centrumförslag. Se tidigare inlägg.
• §§§§§32ewQWSSA§§ August har upptäct att man kan knappa på datorn.
• Snart drar jag igång nya nybörjarserier hos Göteborgs Symfoniker. Jag har fortfarande några platser kvar om någon är intresserad! Maila mig! 

De vita husen på bilden ska byggas och det träfärgade är befintliga byggnader. Som man ser är det fråga om en Finlandsfärja på nio våningar i form av ett rymdskepp som ska stå mitt i Mölndals nya centrum och hänga ut över spårvagnshållplatsen. Det gråa är vägen, E6 längst till vänster i bild. Arkitekt Wingårdh bör straffas med en egen villa mitt i rondellen.

Det som stör mig och många andra här är att biltrafiken beräknas öka med 200% i centrum. En motorvägsavfart ska dras rakt in där bilden ovan är tagen ifrån.

Och VARFÖR tror politikerna att det som behövs nu i klimatsmarta tidevarv är ett köpcentrum till! Visst Mölndal centrum är slitet och fult och alla vill ha nytt, men INTE det här! Bygg ett mysigt, unikt centrum som erbjuder något annat än det Frölunda torg, Sisjön och Eken center  ger! Kvalitétsbutiker och god mat istället för H&M, Stadium och sån skit.

Det gör mig så upprörd! Vi flyttar om beslutet klubbas i mars. Det nya Mölndal kommer stå för allt som vi INTE är!  Det ”roliga” i sammanhanget är att av Mölndals byggnadsnämnd som ska klubba bygglovet så bor ENDAST EN i Mölndals centrum. De övriga bor i Krokslätt, Lindome och Kållered. Snacka om att det är lätt att skita i någon annans rabatt! Och vem vill bo där såna kommungubbar styr.

Musikerna och skådespelaren Patrik Dufwa hade gjort min text mer än rättvisa. De hade gett skelettet liv, eller gjort en byggnad av ritningen, eller…. ja ni fattar metaforerna.

Det som för några veckor sedan var en text med öppningar för musik som musikerna skulle välja hade nu blivit en helhet.

Jag måste säga att det är otroligt kul att ha fått bidra med kreativitet till det konstnärliga hos Göteborgs Symfoniker där jag i vanliga fall jobbar med marknadsdetaljen. Det är i och för sig också kreativt, men det är inte husets syfte. Husets syfte är ju att ge föreställningar, och där har jag aldrig varit delaktig tidigare. Men nu…. mycket roligt.

Och det verkade som om publiken var nöjd också av vad jag hörde i vimlet. Den första föreställningen var knappt fullsatt och den andra helt fullsatt. Barn i olika åldrar och deras föräldrar satt som fångade av ensemblens spel. Häftigt. Tillhör du en ur publiken får du gärna skriva en kommentar här nere och säga vad du tyckte – helt ärligt!!!

Göteborgs Symfoniker.

Lite nervös, men jag har hört att repetitionerna funkat asbra. Jag hoppas att man får både en känslomässig upplevelse samt lite matnyttig musikkunskap till livs. Vi får väl se hur responsen blir.

Återkommer i ärendet. Ciao!