Enligt denna artikel i DN är det nu bevisat vad som får oss att tro på Gud!
Det finns några saker med artikeln som jag tycker är intressant. Det ena är att vi människor tydligen sorterar in sånt vi inte förstår under begreppet ”övernaturligt” alternativt ”Gud”. Detta stämmer väl överens med min egen bild av religiositet. Min bild är att ju enfaldigare man är, desto starkare är ens bokstavstro och extrema förtröstan till Gud. Kanske kan det bero på att om man förstår mindre av omvärlden och sakers beskaffenhet automatiskt sorterar in fler saker under Gud i hjärnan. För då blir det ju helt plötsligt begripligt och etiketterat.
Jag vill med detta inte påstå att troende är enfaldiga, bara att extremt troende ofta är extremt enfaldiga.
Jag är själv troende. Jag kan inte närmare definiera min tro, men sånt jag inte hittar någon vettig vetenskaplig förklaring till anförtror jag gärna Guds hand. Samma sak med den tröst som kan komma ur att tänka sig ett större perspektiv och sammanhang än det som vi ser med blotta ögat. Och helt krasst så hoppas jag verkligen att det finns någon Master Plan med allt vi stånkande genomlider och skrattande upplever. Men att ge Gud som svar på all vår existens och som orsak verkan och allsmäktig skapare och domare, det gör jag inte. Jag är helt enkelt en lite lätt enfaldig individ som likt de flesta hoppas på något större.
Det var det ena. Det andra är att Clas Svahn avslutar artikeln med ett ”vi har lätt att tro på henne”, åsyftandes Gud. Jag blir lite glad över genusbilden. Det är faktiskt första gången jag läser att Gud skulle kunna vara ”hon” i en text som inte handlar om Guds könstillhörighet, utan där det helt utan statement bara är ”hon”. Bra Clas!
10 mars 2009 kl 2:52 e m
”sånt jag inte hittar någon vettig vetenskaplig förklaring till anförtror jag gärna Guds hand”
Kan du ge några exempel? Själv så kan jag inte finna några som helst fall. Om det verkar saknas vetenskaplig förklaring så är det nästan alltid så att jag inte läst på ordentligt. Tar jag mig tid och letar upp rätt bok/artikel så rätas frågetecknen ut. Det är alltså inte så att vetenskaplig förklaring saknas, utan att det är jag som inte skaffat in den. Några gånger har det hänt att jag inte lyckats hitta bok som förklarar, och då fick jag dra slutsatsen att det områden ännu inte var tillräckligt utforskat.
Med andra ord, allting kan förklaras vetenskapligt, och det finns ingen som helst anledning att ta till tramsiga övernaturliga förklaringar.
Religion är en sjukdom, ett sorts mentalt virus.
10 mars 2009 kl 3:10 e m
Hej Nisse,
kul att du reagerar och kommenterar. Exempel på rak arm på vad jag menar i inlägget… Till exempel när jag som 12-åring på läger ska ut och busa en blåsig natt. (Detta minne innefattar många träd) Precis när jag och en polare står och gör i ordning pinnar att vispa på tjejernas fönster med för att skrämmas, så ser vi tre vita, långa gestalter som mumlande går över gårdsplanen och hukar för grenar. Vi blir livrädda och lägger oss igen.
Nästa dag mäter vi trädet gestalterna hukande under. Det är tre meter upp till grenarna! Och inte nog med det. Det träd som vi tänkt klättra upp i för att nå tjejernas fönster, där hade grenen vi tänkt sitta på blåsta av under natten. Hade vi suttit på den då hade vi fallit lång och hårt. Hur förklarar man det vetenskapligt?
Den kom på rak arm. Sedan har vi det vi kallar ödet! Osannolika sammanträffanden som ändrar liv. Precis på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det är sådant som övergår ens förstånd jag åsyftar. Men i stort håller jag med dig. Oftast finns det en logisk förklaring som jag bara inte känner till.
MvH
Måns Pär