Familjen Pling

För något år sedan var min fru Stina med på Plingsidan i Metro. Idag är det min och Augusts tur. LÄS om ni är intresserade. Man kan ju undra hur Ingela Pling Forsman fick sitt namn, och samtidigt är jag rädd för vad vi ska bli kallade. Får vi tillnamnet Pling nu, som en dalafamilj? Hur kommer inte det låta. Måns Pär Pling Fogelberg. Då blir det svårt att värja sig för de som redan tycker att jag har norskt eller dalaklingande namn.

Fröst på TV och i stereo

I söndags visade SVT Veckans Konsert med Fröst, Pöntinen och Henryson. Om Bach hade haft en klarinett.

Se den på webben om ni kan. Det är visuellt, nytt och häftigt. Kort sagt – en fantastisk konsert, särskilt det specialarrangerade medley 45 minuter in i programmet där det mixades kletzmer (samma stycke som Fröst spelade med GSO på Proms som extranummer) Bach och jag vet inte vad. Helt klart är de tre herrarna toppexporter av svensk musik ute i den stora världen, utanför Mölndal där jag bor. Och helt klart är att SVT kan göra TV av klassiska konserter. Det piskar ofta det mesta av de utländska inköp som sänds ibland. Det är inte samma sak att se musiken Live som i TV, och därför försöker de inte låtsas det heller, utan de gör TV av det. Eloge!

Därtill så släpptes förra veckan den platta som Martin Fröst spelade in med Göteborgs Symfoniker och Okko Kamu för snart ett år sedan i Göteborgs Konserthus. Tre klarinettkonserter av Bernard Henrik Crusell får man på den.

Den är fin vill jag säga. Mycket fin. Vår skivproducent Lennart Dehn kan göra perfekta ljudmixar (mina Carlssonhögtalare gillar det verkligen), och orkestern och Fröst lirar väldigt fint.

Det är något med klarinettens ton, samma sak som med oboe och cello antar jag, att den ligger nära människans egna röst och hörselspektrum eller vad man kallar det, som gör att det blir så avslappnat och njutbart att lyssna till. Sen kan han ju spela, Martin.

I augusti kan jag avslöja att man kommer kunna få mer av honom om man håller sig i Göteborgstrakten. Men till dess rekommenderar jag Veckans konsert och skivan med Crusell.

Nedåt för Jihde – uppåt för Idol

Är det fler än jag som undrar vad Jihde håller på med i Idol? Nu har Idol-Juryn äntligen slutat vara oförsvarligt elaka och bytts ut mot en varmare och positivare sådan. Anders Bagge blir man glad av att se och han kan kritisera utan att vara en djävul som tidigare års jury.

Så långt så gott – men istället så har Jihde hittat på nån ny ”cool” grej som han upprepar till förbannelse. Han pekar ner på folk.

Varför? Hur är detta ideliga ut- och ner-pekandet menat att uppfattas? ”Det är fult att peka” lärde jag mig i skolan och av mina föräldrar. Det har gått Jihde förbi. Är det så att han känner av svalkan efter många års upphaussning och överhettning, åren när han var Sveriges nästa Hyland? Försöker han göra sig ung och fräck när han inte kan vara tung och respekterad? Det var väl just den här nerpekande attityden som gav honom problem på SVT så att valet att gå till Fyran blev enkelt. När hybrisen steg honom för långt upp i halsen och han började bli större än sina program - OS 2006 var droppen, hans egna intervjuprogram ”Hos Jihde” var bilan.  

Från att ha varit en av mina favoriter som sportankare har han sakta men säkert sänkt sig till att bli en översittare i ungdoms-TV. Tråkigt och inte alls så särskilt Hyland. Jo, möjligtvis liknar han Hyland i sitt något hetsiga sätt att hantera medarbetare efter historier jag hörde i SVT-korridorerna, men Hyland lät det inte sprida sig till rutan. Det var han för smart för.

En rysk rebell

Jag har skrivit en familjeföreställning om Igor Stravinsky. Rysk kompositör som levde större delen av sitt liv i USA och blev personligt ombedd av Nikita Krustjev att återvända till Sovjet bara några månader innan Kubakrisen var ett faktum.

Men när det kommer till politik får man nog leta efter någon som brydde sig mindre. Stravinsky var fullt upptagen med hur hans musk togs emot. Men tolkarna var inte lika opolitiska.

Bilden ovan är tagen när Igor tog sig lite för stora friheter med den amerikanska nationalsången och arresterades för tilltaget. Vet någon mer om den händelsen får ni gärna skriva det i kommentarerna.

Den 6 december kan man se familjeföreställningen i Stenhammarsalen när musiker från Göteborgs Symfoniker musicerar och Patrik Dufwa ger kropp åt min text om Igor. Och jag lovar, även om vissa friheter är tagna när det gäller att dramatisera hans liv så ska nog igen komma och arrestera mig för det. Jag misstänker att det är roligt för barnen och minst lika intressant för vuxna att se föreställningen. Och vacker musik blir det också. Musik att älska och inte respektera, för att använda Igors egna ord om sin musik.

Jag hoppas att det blir succé, för min pappa kommer på besök och vet inte ännu att att han ska se den, men nu vet han det antagligen när jag skrivit det här.

Ses den 6 december klockan 13 eller 15. Boka biljetter på www.gso.se. Vi ses!