Härom dagen när jag och frugan var ute och gick i parken så stötte vi på en dam i knallgul regnkappa som hade en schysst retrostil samtidigt som den var modern.
“Snygg regnkappa!” utropade vi båda två och damen tackade så hjärtligt och förklarade att hon varit osäker vid köpet men att hon ändå vågade.
Efteråt tänkte vi att det är konstigt hur vi är funtade, människor i gemen alltså. Att kläcka ur sig att någon har en snygg tröja har de flesta inga problem med, men att berömma någon för en fin gest, ett ord eller en snäll handling är svårare. Likadant att ta emot vitsord för en tröja är enklare än ta emot beröm för en handling. Vi ordade fram och tillbaka om orsaken därtill och kom fram till följande:
Det är enkelt att berömma någons inköp. Det sätter oss inte i relation till varandra direkt utan vi bara visar att vi båda tillhör klubben för “god smak” i just detta ärende. Vi klappar varandra på axeln helt enkelt i en bekräftelse på att vi tänker lika och tillhör samma skikt.
Att däremot berömma någon för något den människan faktiskt gjort eller åstadkommit själv är svårare, för då sätter vi oss i en mer undergiven position och upphöjder den andre. Det kan rent av vara så att genom att berämma någons inköp så sätter man sig själv över såsom kännare och innehavare av det alltför vanligt förekommande begreppet “koll”!
Så om du vill bryta trenden och inte bara sätta dig själv i relation till den du tror dig berömma men egentligen bara visar din duglighet gentemot – säg istället att “du har så fin känsla för kläder” istället för “snygg tröja!”. Då visar du åtminstonde lite uppskattning för någon annans förmåga istället för att bara visa att du själv besitter densamma. Förhoppningsvis så reagerar personen inte med att säga “Äsch!” (som janten föreskriver) utan med ett “Tack!”.
