Första semestern på 32 år

Så – idag är det sista arbetsdagen innan semester - och jag kommer avverka denna dag hemma med stilla skrivande och lite mailande. Om inget akut skulle dyka upp som tvingar in mig till stan.

Kändes lite konstigt igår när jag kollade av kontoret en sista gång och drog datorns nätsladd ur väggen för att spara ström. Detta är första gången i mitt liv jag går på semester.

Jag har varit sommarledig förr, men då har det hetat sommarlov, skollov, studieuppehåll, arbetslöshet, ta med det egna företaget hem eller något liknande. Aldrig semester i lagstiftad bemärkelse. En sommar för 2 år sedan var jag i närheten. Jag gjorde På Spåret under våren och skulle göra det även på hösten. Däremellan var jag ”kontraktslös” under fyra veckor när min chef hade semester.

Men så – nu! Jag har semester!

Med själva orddefinitionen avklarad så är resten sig rätt likt. Nu börjar kuskandet Sverige runt. Och jakten på de perfekta sommarskorna som är tunna, luftiga, snygga och vattentåliga men som även tål en vandring på en skogsstig.

”Jag har prövat nästan allt som finns att pröva på – äkta läder, plastig fiber, sandal med trasig tå. Jag har klätt foten på de allra konstigaste sätt, och jakten den fortsätter ända tills jag hittat rätt!”

Pröva sjunga till melodin av Galenskaparna om husvagnen så vet ni hur jag har det under sommarmånaderna. Tips mottages tacksamt.

Sen ska vi lägga köksgolv också. Hoppas vi! Om vi får golvet i början av nästa vecka. Annars får det bli höstprojekt istället. Vi har hittat ett Svanenmärkt golv från Forbo som är lättlagt (återstår att se!) snyggt och hållbart. Tänk om det går att göra skor av det också?

När Harry mötte Sally på väggen

Minns ni filmen när Harry mötte Sally? Säg ja, annars måste jag förklara. Och alla borde sett den. Världens bästa romantiska komedi regisserad av Nora Ephron.

Nåväl – en av replikerna i filmen är ”You can’t take it back, it’s already out there!”

Sedan en tid tillbaka har jag och Stina prytt vår vägg hemma med en vacker tavla som heter just så. Det är en äkta Forsell vilket jag är mycket stolt över att kunna säga. Hans Forsell heter konstnären som fått ett rejält schwung i sitt utställningstempo och hans tavlor kan man kika på om man klickar sig in HÄR!

Vi är mycket nöjda och varje gång jag kliver in i vardagsrummet så blir jag lycklig.

Tavlan känns som att den är både kontrast och parallell till mig och Stina. Vi är ganska strukturerade som personer – lite ordning och reda helt enkelt. Tavlan är Jackson Pollock-inspirerad med droppmålning och tjocka färglager som verkligen är ”out there”. Inte alls så strukturerat vid första anblick kanske. Men däremot så är den som jag och Stina är inombords. Lite busiga och orediga.

Dessutom så matchar färgerna perfekt hemma.

Vi är väldigt nöjda och stolta över vår nya tavla. Tack Hans! Det är kanske på sin plats att säga att jag och Hans gick på gymnasiet ihop. Han är förutom en lysande konstnär även en mycket bra författare, men kanske framför allt en väldigt skön person som jag träffar för sällan men tänker på desto oftare. I synnerhet nu när jag ser hans tavla varje dag. Ett väldigt härligt sätt att hålla kontakten på!

”När Hans möter Måns Pär” varje dag kan man säga…

När publiken stämmer instrumenten

Ikväll har det varit final i Göteborg Music Festival.

I tre dagar har c:a 1200 ungdomar från Norge, Island och Schweiz spelat i Göteborg på Liseberg och andra ställen, och finalen ikväll var på Konserthuset. Jag var konferencier och det var riktigt, riktigt roligt.

För det första – det var tyst på scenen innan, men i publikens att 300 ungdomar bland publiken och stämde sina instrument som de skulle spela på senare. Ganska ovanligt att höra ljudet därifrån men roligt.

Sen är de duktiga. 7-15-åringar som spelar Wagner och marschmusik för glatta livet. Många okestrar var rikrigt proffsiga. De ensembler som hade haft workshops under de tre dagarna här spelade det de övat på här, avancerade saker men det gjorde det med bravur. Unga musiker – duktiga musiker – men framför allt framtidens musiker.

Stämningen på topp hela kvällen, från publikens håll alltså!

Gardasjön, alper och deppiga svenskar

Så har vi kommit hem igen, familjen FoMo. Som tidigare blogginlägg nedan skvallrat om så var vi oroliga för vår resa med Ving.

Dock! Alla våra dystra tankar och låga förväntningar kom på skam. Vi har haft det fantastiskt! Malcesine är en oerhört vacker stad och hotell Baia Verde borde göra om sin hemsida så den gör hotellet rättvisa. Supertrevlig personal, utmärkt mat, barnvänligt utan att bli pjoskigt, fina rum och en grym utsikt!

4-rätters-middagar på kvällarna och ostbricka till frukost tillsammans med alldeles för många goa skinkor för att byxorna hemma ska kännas bekväma. Därtill italiensk glass på dagarna och några goda viner. Tur att vi hade vackra promenader att ta varje dag – annars hade det gått alldeles åt….

Själva tågresandet gick över förväntan. August var en ängel (som vanligt) och charmade övriga resenärer. Tiden på tåget fördriver man med utsikt, bok och prat samt nedvarvning och sömn. Enda minuset går till SJ’s sovvagn som inte har någon ventilation under färjeöverfarten till Sassnitz. Svettiga timmar. I övrigt bara härligt.

På vägen hem fick vi sällkskap av ett gäng svenskar som hoppade på i Innsbruck, dagen efter förlusten mot Spanien. Inte alltför många muntra miner men det kan också ha berott på att det var ett duktigt överfullt tåg där de fick stå upp i stort hela vägen till München.

Men summa sumarum – Ving – vi är nästan villiga att betala tillbaka kompensationen för hotellbytet. Så bra var det.

För den hugade ligger fler bilder ute via fliken ”bilder” här ovan. Logiskt, inte sant?