August tackar för all uppvaktning och säger Hej till publiken.
Han är nöjd den lille. Nöjd med livet, maten, omsorgen och alla presenter han har fått. Det är hans föräldrar också. Vi är tacksamma för att våra vänner och våra familjer har fingerspitzgefül när det gäller vad jag och Stina gillar. Vi har fått underbara och i vissa fall även ekologiska kläder, återvunnen 60-talsgunga, Augustmössa, stora-maskiner-pekbok, fantastiska blommor och sånt som gör livet härligt. Särskilt kul att min pappa gav mig en Pappabok där jag fyller i tankar och milstolpar från graviditet, förlossning och första tiden hemma ur en pappas perspektiv. Riktigt roligt.
Vi har däremot INTE fått en enda blinkande eller tjutande plastleksak eller sånt som gör livet mindre underbart både för oss och för miljön. Vi tackar så mycket för det och hoppas att trenden håller i sig.
Vi oroar oss naturligtvis hela tiden, precis som många småbarnsföräldrar gör. Andas han, har han kissat, äter han tillräckligt, är han varm nog, är han för varm osv osv… Men det är nog bara att acceptera.
Igår var vi på premiärpromenad med vagnen. August sov men vi gissar att han tyckte det var kul. Inte konstigt att han sov med tanke på vad han gick igenom påförmiddagen. Vi var på BB och gjorde PKU-testet, ett blodprov som ska avslöja fem ovanliga ämnesomsättningssjukdomar. Nålen stacks i överhanden. I relation till hans lilla hand är nålen som ett pekfinger mot en vuxen hand. Men August gjorde inte ett ljud eller ens en grimas. Han bara tittade på barnmorskan (som heter Luther i efternamn – coolt) och undrade vad hon gjorde. Sen tittade han på sina föräldrar som såg mer skräckslagna ut.
Hörseltestet gick bra, vilket vi redan misstänkt sedan det funkar utmärkt att sjunga vaggvisor för honom. Moonriver är en favorit, så även När månen vandrar på fästet blå. Men oomkullrunkelig vinnare i popularitet är Vyssan lull. Jag har sonderat bakgrunden lite och märker att jag sjunger en blandning av Evert Taubes och Cornelis Weesvijks tolkningar. Det blir en vandrare med trasiga kläder och tre vindar som stormar på haven. Vet inte vad som är original men skiter ganska blankt i det. August blir oftast kav lugn så fort jag börjar sjunga den.
Nu har han precis pissat ner ett skötbord och sen lagt en brakare i den nybytta blöjan. Och så ser han väldigt nöjd ut. Härligt! Fler bilder finns att hitta under Bilder.
27 februari 2008 kl 1:54 e m
Damn! Vilken stilig unge!
Märkligt känns som en livstid sedan man gick igenom det ni gör just nu, fast det är knappt fyra år sedan. Det är den märkligaste, intensivaste, mest tröttsamma och alldeles, alldeles underbara tid man får man med om. Så passa på och njut… eller nåt. Sova, se på tv och umgås med folk utan blöjor får ni göra sen. Allt kommer tillbaka, don’t worry.
Hilsen
Niclas
27 februari 2008 kl 2:40 e m
Tack. Du vet hur det känns när folk smickrar ens barn. Jag blir löjligt stolt, sitter och ler framför datorn. Vi njuter och myser hela tiden, eller nåt sånt… det är ju ganska korta sovpass och trötta ögon. Men lyckliga. Kram på dig.
06 mars 2008 kl 12:50 e m
[...] Luther dog den 18 februari. En av våra barnmorskor under förlossningen (densamma som gjorde PKU-testet) hette Luther. [...]
06 april 2008 kl 2:38 e m
Måste säga att det är ett snyggt mästerverk ni fått, även om jag då säger samma sak som föregående talare.
En sak är säker att jag tror aldrig att jag i mitt liv har varit så närvarande i nuet som precis när man får vara med dessa små liv. Promenera med vagnen, titta på barnen när de sover. Ljuvligt!
Kram till er!