Den 18 februari, 9 dagar efter beräknat datum, kom vår son ut. Denna dag förändrar allt. Alla föräldrar säger det, ändå måste det upplevas självt för att begripas helt. Allt är förändrat. En Tor efter pappas släktnamn, en August för att både Stina och jag har det i släkten, samt att det är ett kejserligt namn. En vördnadsvärd åskgud.
En liten ljuvlig person, en människa som genom ett mirakel har lyckats bli till, komma ut, börjat andas, äta, bajsa (oh ja – framför allt bajsa!) men kanske mest av allt titta rakt in i sina föräldrars ögon med den mest begrundande blick - och ömhetskänslorna svallar.
Igår, torsdag, kom vi hem från BB och på fyra timar hade vi hunnit med två nerpinkade skötbord, fem bajsblöjor, en mamma som inser att bröstmjölken satt igång genom helt andra sorts ömhetskänslor. Allting är således igång precis som det ska. Det är fantastiskt. Vidunderligt.
Titta på honom på bilden ovan. Har man sett Jonathan Rhys Meyers som Henry VIII i The Tudors på TV (fantastiskt serie) så ser man att August har samma sorts överläpp.
Alltså:
Tor August Fogelberg - King of Mölndal
22 februari 2008 kl 1:38 e m
Stort grattis!
22 februari 2008 kl 2:13 e m
Ja, vad ska man säga, så jädra coooolt. :)
22 februari 2008 kl 4:13 e m
Ja shit va coolt! Och shit va fin han är! Stort stort grattis!
(Men är verkligen The Tudors en bra serie? Är det inte bara det slutgiltiga beviset på att Sam Neill faktiskt inte är en skådis?)
22 februari 2008 kl 6:16 e m
Klart att han är fin! Stort grattis till er båda.
22 februari 2008 kl 6:54 e m
Tack! Han är bäst.
Jodå Hans, Tudors är en bra serie. Kommer igång rejält efter 4 avsnitt. Man får bara tänka bort genusperspetivet i början. Efter ett tag vänder det också…
22 februari 2008 kl 9:11 e m
Stort grattis! Visst känns det härligt nu men grejen är att det bara blir bättre. En klyscha kan tyckas, men det är nu en gång så med dem: de är sanna.