Tidsfascist, stämpelur och födsel

Jag gillar tid. Jag gillar att ha koll på tid. Att räkna tiden, mäta den och ställa den i relation till något annat, till exempel ansträngning, belöning eller historiska händelser, sånt är jag intresserad av. Hur människan har förhållit sig till tid genom sekler är också intressant. Att begreppet tid i sig har skiftat från att vara exakt på kanske dagar till att nu vara exakt på tusendelar av en sekund. Mätbar i atomsvängningar. Fascinerande.

Hur tid kan gå fort, förflyta långsamt, aldrig sinande, plågsamt utmanande eller hastigt undflyende. Den är aldrig densamma men ändå alltid. På tusendelen av en sekund.

Man skulle också kunna kalla mig tidsfascist. Jag är noga med att hålla utlovade tider. Jag stör mig på folk som inte gör det. Men för ett tag sedan så blev det nästan lite kusligt.

Jag blir ofta förundrad över gamla ting, men när jag på Mölndals museum sprang på en gammal stämpelklocka blev jag närmast euforisk.

Jag gillar gamla klockor, jag gillar klassiska urverk. Jag har äntligen hittat en Omega Genéve -69, vill gärna ha en Tissot med ett Adolf Schild-urverk i. Men jämför min fascination över dylika klockor med den jag kände när jag såg stämpelklockan… (Varför är orden fascist och fascination så lika…?)

Den är symbolen för att människans tid är utmätt och reglerad. Någon har tagit på sig rollen att styra en annan människas liv på minuten, och någon människa har tvingats gå med på detta. Visst, många funktioner skulle inte funka i vår samhällskropp om vi inte höll tiden, men denna mastodontklocka blev för mycket. Tiden blev på något sätt OND i klockans gestaltning. Klockan som slår kallt när stämpelverket knackas över stämpelkortet – det låter som Hemingways Klockan klämtar för dig, eller snarare lika elakt som Metallicas For whom the bell tolls. Och jag som gillar tid, att mäta tid… vad säger det om mig? 

Nåväl – i dagarna går jag och våndas. Tiden hålls inte. Bebben kom inte ut när den skulle. 9 februari är nu 11 februari. Fortfarande ingen Bebbe. Vi vet att förstagångsföderskor brukar dra över tiden. Jag har ställt in mig på 13-14 feb. Ändå går jag nu och tycker att den är sen. Någon snuvar mig på tid med mitt barn. Är det rätt åt mig? Antagligen.

Jag kanske ska kila upp till museet och be om att få låna stämpelklockan, ställa den framför magen och plinga lite varnande….