Coops slaktrens och kundansvar

Så här såg ett paket älgkött vi köpte på Coop för några veckor sedan ut. Det skulle vara grytbitar men hälften bestod av brosk, senor, luftrör och allsköns slaktrens.

Vi hörde av oss till Coop med en artig förfrågan om deras åsikt, bifogade även bilden ovan. De svarade i ett mail med:

Hej
Det bästa är om du kontaktar lev direkt, se nedan.
http://www.sjunkarod.com/
Med vänliga hälsningar
Coop Kundkontakt
020-71 10 10
www.coop.se

Jag svarade med:

Jaha,

jag trodde Coop tog ansvar för vad de sålde och jag trodde i min enfald att min kundkontakt var till er, eftersom det är av er jag handlat. Dåligt måste jag säga. Inte minst det nonchalanta svar som ges, en kort rad med hänvisning till en websida. Om jag handlat ett kylskåp som inte funkar går jag ju inte till den tyska tillverkaren utan till återförsäljaren. Men den typen av ansvar känner tydligen inte Coop. Den upplevelsen måste jag dela med mig av till fler.
 

Inte alls vänliga hälsningar

Måns Pär Fogelberg

40 minuter senare fick jag ett mail från Sjunkaröd som löd så här:

Hej

Beklagar att du fått grytbitar som inte var okej, av någon anledning har detta kommit med och vi skall se till att det inte händer igen. Givetvis ersätter vi dej med kostnaden för detta. Hör av dig om vad du lagt ut.

Mvh Pär-Ola Andersson
Skånska Vilt Sjunkaröd
Sjunkaröd PL 1399B
288 90 Vinslöv
tel/fax 044-80102

Coop gör fel nummer ett. De skyller på någon annan, skyfflar problemet med ett skevt pekande finger på någon annan. De hade kunnat säga ”Vårt misstag, vi ska kontakta leverantören, här har ni ersättning för paketet”.
De gjorde de inte. Men Per-Ola på Sjunkaröd gör det direkt. 

Nu ligger Sjunkaröd i Vinslövs postnummerdistrikt kan man utläsa av adressen. Har man sett kultdokumentären ”Plötsligt i Vinslöv” så blir man sugen på att se de som jobbar på Sjunkaröd. Hur vanligt idag är det att man postar en skrynklig hundralapp i ett vanligt kuvert? För det fick vi, idag, en dag efter vår mailkonversation. Ersättning och en ursäkt med ett löfte om att se över vad som gick fel.

Så skapar man en god kundrelation efter ett misstag.

Lär er av era leverantörer Coop!

August tackar Cornelis och Taube

August tackar för all uppvaktning och säger Hej till publiken. 

 

Han är nöjd den lille. Nöjd med livet, maten, omsorgen och alla presenter han har fått. Det är hans föräldrar också. Vi är tacksamma för att våra vänner och våra familjer har fingerspitzgefül när det gäller vad jag och Stina gillar. Vi har fått underbara och i vissa fall även ekologiska kläder, återvunnen 60-talsgunga, Augustmössa, stora-maskiner-pekbok, fantastiska blommor och sånt som gör livet härligt. Särskilt kul att min pappa gav mig en Pappabok där jag fyller i tankar och milstolpar från graviditet, förlossning och första tiden hemma ur en pappas perspektiv. Riktigt roligt.

Vi har däremot INTE fått en enda blinkande eller tjutande plastleksak eller sånt som gör livet mindre underbart både för oss och för miljön. Vi tackar så mycket för det och hoppas att trenden håller i sig.

Vi oroar oss naturligtvis hela tiden, precis som många småbarnsföräldrar gör. Andas han, har han kissat, äter han tillräckligt, är han varm nog, är han för varm osv osv… Men det är nog bara att acceptera.

Igår var vi på premiärpromenad med vagnen. August sov men vi gissar att han tyckte det var kul. Inte konstigt att han sov med tanke på vad han gick igenom påförmiddagen. Vi var på BB och gjorde PKU-testet, ett blodprov som ska avslöja fem ovanliga ämnesomsättningssjukdomar. Nålen stacks i överhanden. I relation till hans lilla hand är nålen som ett pekfinger mot en vuxen hand. Men August gjorde inte ett ljud eller ens en grimas. Han bara tittade på barnmorskan (som heter Luther i efternamn – coolt) och undrade vad hon gjorde. Sen tittade han på sina föräldrar som såg mer skräckslagna ut.

Hörseltestet gick bra, vilket vi redan misstänkt sedan det funkar utmärkt att sjunga vaggvisor för honom. Moonriver är en favorit, så även När månen vandrar på fästet blå. Men oomkullrunkelig vinnare i popularitet är Vyssan lull. Jag har sonderat bakgrunden lite och märker att jag sjunger en blandning av Evert Taubes och Cornelis Weesvijks tolkningar. Det blir en vandrare med trasiga kläder och tre vindar som stormar på haven. Vet inte vad som är original men skiter ganska blankt i det. August blir oftast kav lugn så fort jag börjar sjunga den.

Nu har han precis pissat ner ett skötbord och sen lagt en brakare i den nybytta blöjan. Och så ser han väldigt nöjd ut. Härligt! Fler bilder finns att hitta under Bilder.

August är här

Den 18 februari, 9 dagar efter beräknat datum, kom vår son ut. Denna dag förändrar allt. Alla föräldrar säger det, ändå måste det upplevas självt för att begripas helt. Allt är förändrat. En Tor efter pappas släktnamn, en August för att både Stina och jag har det i släkten, samt att det är ett kejserligt namn. En vördnadsvärd åskgud.

En liten ljuvlig person, en människa som genom ett mirakel har lyckats bli till, komma ut, börjat andas, äta, bajsa (oh ja – framför allt bajsa!) men kanske mest av allt titta rakt in i sina föräldrars ögon med den mest begrundande blick - och ömhetskänslorna svallar.

Igår, torsdag, kom vi hem från BB och på fyra timar hade vi hunnit med två nerpinkade skötbord, fem bajsblöjor, en mamma som inser att bröstmjölken satt igång genom helt andra sorts ömhetskänslor. Allting är således igång precis som det ska. Det är fantastiskt. Vidunderligt.

Titta på honom på bilden ovan. Har man sett Jonathan Rhys Meyers som Henry VIII i The Tudors på TV (fantastiskt serie) så ser man att August har samma sorts överläpp.

Alltså:

Tor August Fogelberg - King of Mölndal

Tidsfascist, stämpelur och födsel

Jag gillar tid. Jag gillar att ha koll på tid. Att räkna tiden, mäta den och ställa den i relation till något annat, till exempel ansträngning, belöning eller historiska händelser, sånt är jag intresserad av. Hur människan har förhållit sig till tid genom sekler är också intressant. Att begreppet tid i sig har skiftat från att vara exakt på kanske dagar till att nu vara exakt på tusendelar av en sekund. Mätbar i atomsvängningar. Fascinerande.

Hur tid kan gå fort, förflyta långsamt, aldrig sinande, plågsamt utmanande eller hastigt undflyende. Den är aldrig densamma men ändå alltid. På tusendelen av en sekund.

Man skulle också kunna kalla mig tidsfascist. Jag är noga med att hålla utlovade tider. Jag stör mig på folk som inte gör det. Men för ett tag sedan så blev det nästan lite kusligt.

Jag blir ofta förundrad över gamla ting, men när jag på Mölndals museum sprang på en gammal stämpelklocka blev jag närmast euforisk.

Jag gillar gamla klockor, jag gillar klassiska urverk. Jag har äntligen hittat en Omega Genéve -69, vill gärna ha en Tissot med ett Adolf Schild-urverk i. Men jämför min fascination över dylika klockor med den jag kände när jag såg stämpelklockan… (Varför är orden fascist och fascination så lika…?)

Den är symbolen för att människans tid är utmätt och reglerad. Någon har tagit på sig rollen att styra en annan människas liv på minuten, och någon människa har tvingats gå med på detta. Visst, många funktioner skulle inte funka i vår samhällskropp om vi inte höll tiden, men denna mastodontklocka blev för mycket. Tiden blev på något sätt OND i klockans gestaltning. Klockan som slår kallt när stämpelverket knackas över stämpelkortet – det låter som Hemingways Klockan klämtar för dig, eller snarare lika elakt som Metallicas For whom the bell tolls. Och jag som gillar tid, att mäta tid… vad säger det om mig? 

Nåväl – i dagarna går jag och våndas. Tiden hålls inte. Bebben kom inte ut när den skulle. 9 februari är nu 11 februari. Fortfarande ingen Bebbe. Vi vet att förstagångsföderskor brukar dra över tiden. Jag har ställt in mig på 13-14 feb. Ändå går jag nu och tycker att den är sen. Någon snuvar mig på tid med mitt barn. Är det rätt åt mig? Antagligen.

Jag kanske ska kila upp till museet och be om att få låna stämpelklockan, ställa den framför magen och plinga lite varnande….