Denna helg kör Göteborgs Symfoniker Juljubel med Freddie Wadling och Malena Ernman. Vilken combo! Likt Arne Weises demon sjunker Wadling ner i fåtöljen och leder oss med stenkrossarstämma genom julsånger, anekdoter och, självklart, Over the Rainbow.
Malena Ernman är på ett alldeles utsökt humör och bjuder på sig själv både sångmässigt och spexigt. Orkestern hamnar kanske lite i skymundan och verkar inte riktigt vakna till liv förrän efter paus då Ernman utmanar vår konsertmästare Per Enoksson när hon sjunger Barberaren i Sevilla. Samspelet sitter och publiken är med.
Ernman är en stjärna av rang. Freddie likaså. Fast från helt olika världar. Tillsammans är de strålande. Det punkiga (notera dödskallen på käppen) och anti-juliga hos Wadling hindrar juljublet från att bli ett glittrigt och sliskigt vältrande i jesusbarn och bjällerklang. Genom denna motpol kommer då Händels Hallelujakör till sin rätt som en skön stämgaffel som vibrerar i ryggraden.
För mig är det dock Lou Reeds Perfect day som tillsammans med Over the Rainbow åstadkommer kvällens mentala orgasm.
Det är så vackert att magen börjar guppa i små lyckliga skrattbubblor samtidigt som munnen snörper sig i bitterljuva känslor.
Fredag och lördag återstår. Grattis ni som ska gå dit! Och god jul på er alla.
