Nu har jag väntat färdigt. Äntligen. För 26 år sedan fick jag ett favvolag i Änglarna. Trots att jag bodde i andra ändan av Sverige. Men så var det, varför vet jag inte. Sedan dess har jag jublat framför TVn vid Europacupguld och gråtit vid miss av detsamma, fått autografer av Tobbe Nilsson och gänget – samt sett farsan plocka bollen av Micke Nilsson på nionyheterna av Aktuellt. Han spelade i prästlaget som mötte Änglarna, Malmö FF och nåt TV-lag där den enda jag kommer ihåg är Arne Hegerfors. Pengarna gick till Lutherhjälpen. Och pappa tog bollen av Micke Nilsson på mittfältet. Det var tider det. Då var Glenn Hysén en av de jag dyrkade. Nu är hans son med i gänget.
Idag är de guldhjältar igen. Eller som svensk sportnisse så tog naturligtvis VI guldet idag.
Tack och grattis!!
