Grotesco – hatten av!

Så här några minuter efter att ha garvat kinderna upp över öronen så kan jag inte annat än ösa beröm över Grotesco på SVT.

Henrik Dorsin, KaRamelodiktstipendiat, gammal IHTV-elev tillsammans med Rikard Ulvshammar, Per Andersson som är en pålitlig Göteborgshumorist, samt det övriga gänget sätter verkligen ner foten i humorträsket. Det var åratal sedan jag så hejdlöst skrattade i soffan framför TVn.

De vågar gå hela vägen, balanserar på en tunn gränslinje mot det löjliga utan att trilla över, och tajmar ton, musik och story perfekt. Dessutom är det glädjande för en gammal Hasse & Tage-fantast som mig att se några sköna flörtar med de gamla mästarna. Såhär snabbt i efterhand, var melodin till slutnumret Göteborg väldigt lik Dubbelgökens ledmotiv, eller ar det bara jag som inbillade mig det? Hur som….

Stort tack! Och grattis Henrik och Rikard, samt Pellmé som skymtade i finalen. Det här såg man komma redan i Pärlor för svin som ni gjorde på IHTV, men att det skulle bli så här j-a bra…..

Nu ska jag leta upp min hatt så jag kan av den nästa vecka igen om så krävs.

Mina ambassadörer

Nu är mina ambassadörer för Göteborgs Symfoniker igång. Och det rejält. Jag är imponerad av deras insatser. De har i och för sig ett förmånligt paket med sig att presentera, men ändå. Vill bara passa på att säga det. Små saker i vardagen som gör en glad.

Nu är det snart Halloween som jänkarna vill att vi ska kalla det. Alla helgons dag kallar vi det. Mer om det kanske i ett annat inlägg.

Folkets jubel och två kulturer möts

Igår kväll tog IFK emot folkets jubel. På vår balkong. Således hade jag en ytterst gynnsam position vid själva firandet.

Och här är stjärnan som räddade grejen mot AIK förra matchen, och som nu går i fotbollspension…

… vilket inte Vasquez verkar gilla.

Se alla mina bilder från kvällen här!

Mot slutet av firandet började folk droppa in som skulle på Richard Bona konserten. Men de verkade inte alls ledsna över att behöva stå på parkett under gratulationerna. Man kan säga att ett flertal virtouser och två fantastiska kulturer möttes igår på konserthuset.

Guld

Nu har jag väntat färdigt. Äntligen. För 26 år sedan fick jag ett favvolag i Änglarna. Trots att jag bodde i andra ändan av Sverige. Men så var det, varför vet jag inte. Sedan dess har jag jublat framför TVn vid Europacupguld och gråtit vid miss av detsamma, fått autografer av Tobbe Nilsson och gänget – samt sett farsan plocka bollen av Micke Nilsson på nionyheterna av Aktuellt. Han spelade i prästlaget som mötte Änglarna, Malmö FF och nåt TV-lag där den enda jag kommer ihåg är Arne Hegerfors. Pengarna gick till Lutherhjälpen. Och pappa tog bollen av Micke Nilsson på mittfältet. Det var tider det. Då var Glenn Hysén en av de jag dyrkade. Nu är hans son med i gänget.

Idag är de guldhjältar igen. Eller som svensk sportnisse så tog naturligtvis VI guldet idag.

Tack och grattis!!