Hellsongs, Laurie och Danielsson

Det är ont om höstfester. Nyligen fyllde min gode vän Håkan år och på sin fest slog han fast att vår, sommar och vinter har sina populistiska hänryckningar i Påsk, Valborg, Midsommar, Kräftskiva, Jul och Nyår. Och det är sant! Hösten stoltserar bara med en ynka importerad vidrighet i form av Halloween.

Men nog med gnäll och nu till lösningen. Sällan har så mycket roligt hänt under några korta dagar i början på oktober.

Vad sägs om följande:

2 oktober. Laurie Anderson gästar GSO. Hon är multikonstnär på scen med ljud, ljus och språk. Löjligt läcker kväll utlovas av denna makalösa kvinna. inte konstigt att legenden Lou Reed valt henne till äkta hälft. Eller om det är tvärtom. Kolla in hennes hemsida.

4 & 5 oktober. Jazzbasisten och kompositören Lars Danielsson har urpremiär på sitt nya stycke Corazon Celestê med Göteborgs Symfoniker. Orkester och Jazzcombo på scen som spelar impro över det skrivna verket. Dessutom ska Pål ”Strangefruit” Nyhus lira Vinyl Channeling, och det är jag otroligt nyfiken att få reda på vad det är. Spelar man det eller använder man det? Smakprov bjudes på hemsidan Och som om inte det vore nog så bränner de av Prokofjevs Romeo & Julia samma kväll! Kan mycket väl vara min favorit. Minns fortfarande med rysning hur Operan satte upp den som balett. Men jag blundade och lät musiken sköta stimulit.

9 oktober. Undertecknad fyller år. Bara det!

12 oktober. Förra årets största hitband spelar hos oss. I love våra bokningsansvariga! Hellsongs kommer nämligen hit och spelar tillsammans med musiker ur Göteborgs Symfoniker. Paranoid, Run to the Hills och en hel del nytt från deras kommande platta Hymns in the key of 666 utlovas. I ny tappning – en gång till.

Som ni märker är det en rätt tuff vecka som kommer. Jag borde ringa Håkan och informera om att han har lite att se fram emot. Men jag tror att han läser det här så jag väntar helt enkelt in hans jublande telefonsamtal.

Have fun in the äckliga höstrusk!

På spaning efter den tid som flytt

Måste bara göra alla uppmärksamma på Venezuelas fantastiska tidsomställning. När vi andra har problem att komma ihåg om tiden ska fram eller tillbaka höst och vår (hur var ramsan, grillen åker fram på våren och tillbaka på hösten…) har Venezuelanerna en halvtimme som helt plötsligt ska upprepas två gånger – troligen redan på måndag.

Men om det var fram eller tillbaka är alla inte ense om. Inte ens president Hugo Chávez och hans bror utbildningsministern är säkra. I sin talk-show sa de att tiden skulle fram en timme. Men det är bak. Eller….?

Hur som helst kommer detta bli en historisk händelse. Att på två dagars varsel ändra sitt lands officiella tid måste vara rekord. Känner någon till om det hänt tidigare?

I morgon ska jag hämta vår chefdirigent Dudamel på flygplatsen. Han kommer från Venezuela och jag hoppas på en fullständig analys av läget från honom. Jag ska fråga vad han ska göra med sin tillgodohalvtimme på måndag. Man kan ju inte slarva bort den på att sova. Åtminstonde kan man ju springa milen en halvtimme snabbare än normalt!  Eller passa på att ta rekord i att framföra nån symfoni på rekordtid.

Rymden av Sju och Columbia

Den 1 februari 2003 dog sju astronauter när Columbia skulle göra sitt sista återinträde i jordatmosfären. Det var det planerade sista, och blev det definitivt sista.

På torsdag och fredag den 20 och 21 september dirigerar Peter Eötvös Göteborgs Symfoniker i sitt egna verk Seven, som är en hyllning till besättningen.

Inte bara kommer inspirationen från Columbiaolyckan och rymden, utan han kommer enligt rykten även att använda sig av rymden i stora salen när han framför verket. Sju violinister, alla representerande varsin specifik astronaut, är utplacerade runt om hela salen och omsluter på så sätt publiken.

Konserten kommer även ha en soloviolinist, japanska Akiko Suwanai.

Kolla på henne och säg vilken film hon verkar hämtad ifrån. Jag lägger en röst på Hero. Är hennes fiolspel lika knivskarpt som fotot i filmen har vi mycket att hoppas på. Ljudet lär i alla fall vara skarpt då hon spelar på en Stradivarius. (Ja, jag veta att jag tjatar mycket om alla Stradivarius som kommer i min väg, men det är häftigt med historiska instrument…)

Huruvida det kommer brinna även vid slutet av kons…… nä! Jag ska inte försöka göra en dålig hopknytning av säcken med en så låg metafor.

Låt oss istället tänka på Columbias öde i liknelse vid Ikaros. Flyger man för nära solen bränner man sina vingar. Kanske har vi inte där uppe att göra? Fast samtidigt så har min tjej Fuglesangs autograf på en frisbee som hon ska lotta ut i helgen på Varbergs Klimatfestival, och det tycker jag är ganska coolt!

(Frågan är om detta räknas som att knyta ihop säcken…… nja….)

Releasefest

I fredags var jag på releasefest för boken ”Vägen till Västergötlands antikt och secondhand.” Författare till denna eminenta bok och även mannen till höger i bild, han som avslappnat posar med sin bok i handen, är Björn Höglund. Han har tidigare gett ut en mängd böcker, varav ”Ernstologi” är min personliga favorit.

Releasefesten gick av staplen på Pour Bon i Göteborgs innersta (innanför vallgraven, jag vet att detta begrepp är viktigt för Stockholmarna och försöker nu etablera det även i Göteborg). Utsökt mat serverades som alltid.

Den som vill se fler bilder av Björn i mindre smickrande poser kan läsa inlägget om svenska TUR-mässan genom att klicka här!

På festen bjöds det också på en riktig loppis helt i stil med bokens innehåll.

Jag och Stina kom hem med ett sexpack äkta grogglas från tidigt 1900-tal, en skolplansch över geologiska fenomen (syns i bildens övre högra kant) samt en bok, ”Andra Världskriget i fickformat”… kan man leva utan den? Ja, men den kostade 5 spänn. Dessutom fick vi en bonus i form av en glassreceptbok.

Lyckad release och mycket trevlig läsning. Tack!