Som den uppmärksamme noterat har jag inte varit flitig sista tiden. Det beror på sommartider – hör och häpna! Utan internet i flera veckor. Nåväl – några reflektioner från utedasset bjudes från och med nu. Bergman och Forsell borta. Men det har alla andra skrivit så mycket om jag så jag ids int. Men tack båda två för allt!
Jag och Stina började sommaren med att åka till Småland. Läste på tåget brev av Strindberg. Vill citera ett stycke ur brev till Pehr Staaff, skrivet på tåget mellan Bremen och Osnabrück den 18′e sept 1883. (Pehr Staaff, radikal tidningsman och bror till politikern och sedermera statsministern Karl Staaff.)
”Jag har i egenskap af smutsförfattare särskildt studerat klosetterna på hotellen. Den mest glänsande uppfinningen träffade jag i Hamburg. Der träckade man i något som liknade en soppskål och när man tittade sig om var der ingenting att se, oaktadt att man kunnat svära på att man nedlagt ett par meter; skålen var så fin efter förrättningen att man kunnat äta äkta sköldpaddsoppa ur den; dock hördes intet vattensqvalp såsom i Stralsund der fjölen gaf efter när man satt sig och ett strömmande vatten började gå. Det var ett fullständigt trolleri. Nog om Klosetter!”
Döm om min förvåning när jag senare behöver göra ärende på Krösatåget mellan Nässjö och Mariannelund och finner en av de finaste inrättningarna jag skådat på tåg.
Förutom rena ytor var där även en rundad dörr som med hjälp av knapparna på bilden automatiskt stängde, låste och öppnade sig.
Lookie lookie – no hands! Rena rama Star Trek!
Väl framme vid sommarstugan var det åter dags för det klassiska utedasset. Där var allt som det ska. Decennier gamla Allers och Året runt, nån sliten 91:an och halvlösta korsordsbilagor, övergivna när trycket lättat. I år var själarummet upphottat med en gammal gitarr hängandes i ena hörnet.
Det är något visst med toaletter. Jag förstår fullt och fast Strindbergs fascination. Är de inte till belåtenhet och tillåter avslappnad stämning blir inget annat heller avslappnat – om ni förstår min diskreta syftning. Och om inte magen får göra sitt fungerar inget annat heller. Sinnet förmörkas av ideliga tankar på dassandet. Dessutom är det ett välkommet break att emellanåt kunna glida in för sig själv och lyssna på flugorna. Inte planera utflykt, inte läsa nyttig bok, inte plocka svamp och inte bygga om nån altan eller klippa gräs. Nej – dasset erbjuder bara skitlektyr, rätt och slätt. Och för att kunna avnjuta pausen måste det som sagt vara en trevlig miljö.
Tur då att sommaren enbart bjudit på trevliga inrättningar bortsett från en äcklig och direkt frånstötande busstoa från Göteborg till Tranemo. Aja bajamaja på Västtrafik!!
