Danskarna vill ha krig igen. Eller i varje fall en älgjakt. Det är så jag tolkar deras önskan om att få importera svenska älgar till sina ödemarker.
Älgjakten är nämligen den enda tid på året då en kvinna på landsbygden kan sätta sig vid den lokala pizzerians bardisk och slippa fula raggförsök – för de stinna hannarna är redan ute på andra jaktmarker.
Det är riternas vecka. Mandomsprovet för vissa, 40-årskrisen för andra, nåt som livar upp pensionen för den tredje, och ett sätt att bryta könsbarriärerna för den ensamma kvinnan med militärkläder, kängor och en rejäl penisförlängare i handen.
De går ut i skogen för att njuta av några dagars vacker samvaro i höstfärger. Sitta vid elden och dricka kokkaffe som till hälften innehåller sump. Men det är gott för de riktiga männen. På samma sätt som det är gott att sitta still i timmar och vänta. Men skogens konung kommer inte. Bara träsmaken. Men vad gör man inte för att ingå i den heliga gemenskapen?
Och de är närmare kriget än de tror. För när adrenalinet pumpar, skallet går, drevet närmar sig passet – då är skillnaden mellan älgen och morfar inte så stor. Risken finns att skjuta en av sina egna, eller att själv bli knäppt. Vietnamsoldaternas LSD ersätts med kaffekask och vips så är olyckan framme! Obe do-lyckan som Ted Åström sjöng i Trazan och Banarne.
Men om man bortser från faran, spänningen och mandomsprovet så är ju hela älgjakten en rekreationshandling. Visst. En vecka om året så får den moderna människan vifta med vapen och protestera mot det samhälle den byggt upp. Ett samhälle där den enda utmaningen när man ska skaffa mat är att skita i att kolla extrapriser.
Men det är också en rebellisk handling. Förtryckta kontorsslavar får gå ut och leva rövare, härska, bete sig och spotta tuggtobak i mungipan som Clintan. Hämnas den hierarki som förtrycker dem. Vad tror ni annars det går ut på? Nog är det en tydlig symbolhandling. Och kanske borde Carl Gustaf akta sig när han går ut i höst. Det handlar väl i grund och botten om ett gäng krigare som går ut i skogen för att skjuta konungen.
Är det detta vi vill exportera till danskarna? Ja – kanske? Men va fan ska de med det till? De har ju drottning Margrethe på tronen!
