Skumtimmen

Nu till ett boktips igen. Jag läste i helgen ut Skumtimmen av Johan Theorin. Nu är han inte bara författare, utan också en vän,  så har jag det sagt bara för att spä på eventuella misstankar om jäv.

Jag började lite trevande med någon timma här och någon timma där, men så helt plötsligt var jag fast som en krokad gädda. Det tragiska mordet av en liten pojke på det öländska Alvaret och sorgen som modern genomlider i decennier slår mig hårt.

Skumtimmen är uppdelad på tre historier som utspelar sig under 70 år. Genom ett komplicerat (i den mening att det är bökigt att skriva) växlande mellan de tre tidsperioderna berättas historien om en bygd i avfolking, gamla skeppare som med skakande händer minns tiden innan äldreboendets idiotföklaring, en mor som dränker sorgen av sitt döda barn i rödvin och en mördare som tvingas fly till Sydamerika.

Mitt i allt detta fantastiskt skildrade liv pulserar mysteriet och jakten på mördaren.

Johan Theorin har inte bråttom när han skriver, han låter saker ta tid att utvecklas, kännas och genom de många perspektiven gripa tag. En av de värsta sakerna är hur läckert han vänder mitt hat mot en av de misstänkta till sympati. Det är en humanist som skriver så. Som får mig att må illa över min empati för någon som gör så elaka saker. Det är tragiska öden som skildras, men det goda genomsyrar även de mörkaste partierna och det är med lättnad jag slår igen boken. Det behövs aldrig några fantastiska, spekulativa motiv och krumbukter för att ro iland mordgåtans lösning. Den ligger (som det så ofta gör) i människors mest primitiva drivkrafter.

Jävig – javisst. Men ändock ärlig. Spring och köp eller låna på nåt av våra fantastiska bibliotek.

Var blev ni av ljuva Blair…

I går satt jag och grät framför TV’n. Det var Hasse och Tages revy Svea Hund som rullade och Monica Z stod helt plötsligt där, rätt upp och ner, och bara sjöng.

”Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord
ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?
Var är dom nu, dom som påstod att dom hade alla svar
men svek alla oss och valde makten? Dom är kvar.

Frihetens gudinna står på vakt i New Yorks hamn
Om du har en dollar får du rum i hennes famn
Hon som hade fred och frihet som sitt stolta mål
- så synd att hennes huvud var ett hål!”

Detta är första versen och refrängen av Tage Danielssons text.

Precis innan jag slog på samlingsboxen med revyer hade jag följt Blairs uttåg och Gordon Browns intåg på Downing Street. Blair ska nu fredsmäkla i Mellanöstern. Men han är också gammal kompis till Bush, och hur den slipstenen dras vet vi ju. Det land som erbjuder mest olja till minst antal dollar får plats i frihetsgudinnans famn, eller tomma huvud. Utfyllnaden av detta hål ska Blair nu administrera om han inte helt plötsligt gör en kovändning och vänder Bush ryggen.

”Vi som satts att leva i besvikelsens epok
- ja vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk?
Ett sätt är att även om det blåser lite kallt,
tro på det vi trodde på – trots allt!”

Istället för att lipa som en uppgiven sill så vill jag istället tro på förbättring. Ett nytt språk, samma vilja, förhoppningsvis nytt resultat. Någon på morgon-tv sa i morse att ”Sverige och Danmark låg i krig tvåhundra år. Så småningom löser vi det.”

”Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord?
Ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?
Var är han nu, våra frihetsdrömmars junker Morgonröd?
Han rör ju på sig, så han är nog inte riktigt död….”

Frågan är bara vem som ska bli vår junker Morgonröd – och i vems ledband han kommer gå – eller om han kommer kunna gå själv och skapa en fred som inte gagnar någon annan än de som lidit av kriget? Några förslag?

Vad det gäller Monica Z så har hon kysst mig. Eller kysst och kysst, en puss var det kanske. Hon och Jan Sigurd uppträdde på Stora Teatern i Göteborg 1996. Jan Sigurd visade sg vara en förträfflig Tage-arvtagare både i text, musik och samspel när det gällde Monica. Det var en fantastisk föreställning.

Nåväl – vi som jobbade i personalen brukade få lotta vem ska skulle bli tvungen att gå in med blommor till våra artister på scen, men den här kvällen behövdes inte det. Jag erbjöd mig snabbt och gick nervöst skakande in. Blommor lämnades snabbt till Sigurd och sen stod jag liksom kvar lite för länge framför Monica och tackade henne. Hon log och gav mig en puss på kinden. Jag varken rakade eller tvättade den på en vecka.

Nu är hon borta – men hon rör ju på sig på min TV – så hon är nog inte riktigt död…

Kvinnofängelset Hilton

Så har hon då gjort sin pilgrimsresa genom fängelset och kommit fram för att rentvås från sina synder, Paris Hilton.

Bild från DN.

Efter den fantastiskt välregisserade fängelsevistelsen ska den nya, vuxna Paris Hilton presenteras för omvärlden. Borta är partylivet och uttappade tuttar i urringningar. Nydöpt och uppstigen ur vattnet kliver en kvinna som nu ska satsa på välgörenhet. Enligt rykten ska hon starta ett hem för kvinnor som nyss släppts ut från fängelse!?!

Kanske är det något för pappa Hiltons hotellkedja att satsa på? Någon lyx står de ju inte för som förr i tiden, så lite barmhärtighet kanske kan bli deras nya gimmick. En hotellkedja som vill få kvinnliga exfångar att känna sig hemma. Möjligheten finns också att lansera fett världen över – i alla fall till de länder som sänt de evighetslånga säsongerna av Kvinnofängelset och nu har ett abstinens att åtgärda.

Hur som helst – grattis Paris – vår största känn-igen-dis!

Skam på snapsblött land

Midsommar på SVT. Detta år kom midsommarfirandet på SVT från Värmland.

”Årets midsommarfirande i Sveriges Television kommer från Värmland. Det blir ett midsommarfirande bara för tv-kamerorna på Hembygdsgården i Kil. Alla sommarfestens ingredienser finns ändå med. Barn sjunger och dansar runt midsommarstången och dragspelaren Ingvar Carlsson, känd från Sven Ingvars, spelar.” – svt.se

Något så hemskt och vämjeligt har jag inte skådat på länge. Nu ska jag kanske inte vara så stursk eftersom alla fattar att jag sitter inne och kollar på tv klockan åtta på midsommar, men det regnar och vi har haft vårt roliga redan med OP och ABBA.

Men  SVT’s midsommar slår alla skamrekord. Fräcka frackar sjunger snapsvisor. Susanne Lanefeldts gamla kläder dansar sommardanser på stela flickor med fåniga leenden. En körledare tvingar småbarn som tagna från Gabriel Forss frikyrka att sjunga löjliga visor som ingen har hört förr.

Vems midsommar är det jag tittar på? Ingen avsändare. Ingen programledare, inget hej och välkommen. Det är verkligen för tv-kamerorna som texten ovan beskriver. Tyvärr var det praktikanter som höll i kamerorna. Om ens det. Praktikanter hade försökt göra det roligt. Nu var det trötta, felaktiga och helt enkelt skitdåliga bilder och klipp som presenterade midsommarfirandet från helvetet.

Skärpning SVT! Jag kan tänka mig att det är en reservsändning för att den ordinarie regnade bort, men någon jävla ordning får det vara. Det här får man ju psykbryt av att titta på.

Hoppas ni hade det roligare än att ni såg skiten. Själv regnade jag inne men önskar nu att jag offrat den fysiska hälsan istället för den psykiska.