Storebror använder fjärrkontrollen

25 maj 2007

Det är helt vansinnigt. 24-åriga Emma Cornell i Australiens Big Brother har förlorat sin pappa. Utan att hon vet det. TV-bolaget säger nämligen ingenting till henne. Familjen håller med och vill inte att hon ska få veta heller.

För vad? För att hon ska kunna vara kvar och tjäna några kronor? Om jag ska gissa hur det går så kommer tv-tittarna rösta ut henne illa kvickt. (Om nu de inavlade f.d. kriminella på fängelseön Australien har något hjärta?) Och om det blir så som jag hoppas så är det enda som hänt att hon inte fått veta något för att … just det … inte för något alls.

Det spelar ingen roll vad familjen säger. Det är Emmas val om hon vill stanna kvar eller inte när hennes far har dött. Hon har rätt att veta. Och välja. Tidigare har TV-bolagen försökt få oss att inte använda fjärrkontrollen för att zappa bort från deras program. Nu tar de själva tag i fjärren och pausar Emmas liv så att hon får sörja sin pappa EFTER att hon gjort tv-bolaget nöjt med sin insats i deras program. Fruktansvärt!


Grym Stenmark

23 maj 2007

Vill bara göra er uppmärksamma på dagens stenmark i Aftonbladet.

Fantastiskt rolig!


Elak kritik och guldbruna ögon

23 maj 2007

Denna vecka är jag på IHTV (Institutet för Högre TV-utbildning, yes I know, långt namn…) och kritiserar elevernas dramakoncept. En mycket trevlig tillställning, och i dag ett bevis för världens litenhet, medievärldens i synnerhet.

När jag klev innanför dörrarna satt… nej… jag börjar i andra änden.

Jag var själv elev där en gång i tiden på andra sidan millennieskiftet, och min klasskamrat och gode vän Anders Weidemann skrev vinterns SVT-succe Leende guldbruna ögon. Nu kan jag komma tillbaka till tråden. När jag klev in i klassrummet idag satt batteristen (trummisen för er som inte fattar) från serien där. Miran heter han. Trevlig och duktig framför kameran och kommer antagligen bli det även bakom. Nog om litenheten i världen.

Det jag mest av allt får med mig av att sitta och vara en kritiker är hur fantastiskt det är att se dessa outsprungna knoppar som bär på så mycket de vill berätta. Jag minns själv hur det var. Jag skulle revlutionera tv-Sverige. ”Just den här idéen är grym. Det har inte gjorts!”

Sorgligt nog så har jag tappat lite av den känslan i mitt egna skapande, blivit mer lagomfierad svensk som inte vill riskera att bränna mina vingar. Men så kommer sådana här tillfällen och jag passar på att suga åt mig av energin som finns i klassen. Allt går! Det är upp till mig att sätta gränserna och högsta tillåtna flyghöjd.

Låt gå om jag bränner mig. Jag flög i varje fall en stund bara på ruset.

I morgon kommer jag säkert vara den som bränner någon. Tyvärr. Jag är där för att kritisera, men jag hoppas att jag istället kan dirigera flygkursen så de kan stiga högre. Eller i varje fall lära sig att krascha med stil. Och resa sig. För är det något man kan behöva lära sig i dennna lilla ankdam till yrkeskår så är det att resa sig efter ett misslyckande.


Emballageskador och tradjazz

21 maj 2007

Som de flitiga har noterat har jag varit lite inaktiv på uppdateringsfronten här på sidan de senaste veckorna. Detta beror på en smärre omlokalisering av hemadressen. Jo – jag håller på att flytta ihop med min Stina. Därav titeln. Mer om detta längre ner.

Först vill jag säga att inspelningen av En man åt Victorias finalprogram gick smidigt, vilket betyder att vi var förberedda nog för att kunna improvisera och utnyttja den portion tur vi utsattes för. Se finalen på TV7 ikväll och en vecka framåt så förstår ni vad jag menar.

Men så till själva flytten. Jag överger Göteborg för Mölndal. Det är fantastiskt. Under veckan som gått har vi svurit över IKEA som skickar möbler i skadat emballage och sålunda även förstör möbeln. Men det löste sig efter några telefonsamtal. Humöret steg då vi knatade ut i Mölndal centrum som bjöd på tradjazz på det lilla torget.

Människorna i Mölndal påminner mer om göteborgsandan än vad göteborgarna gör. De är tjötvänliga och snälla. Sedan kan man fika på balkongen och betrakta hararna på tomten. Vill man in till stan tar det 8 minuter med pendeln.

Nu är jag klar med marknadsföringen. Mölndal rules!

Som ni kanske förstår innebär denna flytt även diverse internetabonnemangskrumbukter vilket gör att jag kommer vara här och uppdatera sporadiskt de närmaste veckorna.

Alles gut!